Sol

Madrid bjuder på vårväder i dag. Jag drar in solen i lungorna och jag tänker hålla andan tills jag är tillbaka igen. Solen skiner så starkt att hela gatan badar i ett vitt ljus. Jag måste liksom blunda när jag går, men det gör ingenting för jag vet att marken tar emot mina fötter.

Julbelysning i Madrid

Göteborgsromantik

Klockan närmar sig fyra på natten och det regnar ganska mycket och vi är ganska berusade. Augustinatten är mörk, stegen är tunga. Genvägen verkar vara en mycket bra idé – lera, mörker och en brant uppförsbacke genom skogen är inga hinder. Plötsligt hör jag en duns bakom mig och i mörkret kan jag urskilja en skepnad som ligger raklång i backen, fastklamrad vid ett träd. Tre sekunders tystnad och sedan skrattar vi så mycket att vi nästan gråter.

Det är kärlek.

Tacksamhet är en helande känsla

Jag känner tacksamhet. Tacksamhet mot mig själv för att jag inte längre nöjde mig och tacksamhet mot livet. I ett nytt land där ingenting tas för givet öppnades mina ögon och jag ser allting i ett annat ljus. För mig var det viktigt att sluta nöja mig och sluta ta saker för givet. Och nu är cirkeln på något sätt sluten för tacksamhet är en helande känsla.

Tekanna

I en kinesisk livsmedelsbutik hittade jag den här lilla tekannan för 2,90 €. Perfekt för te för en.

En ny vind

En kall, oförstående vind blåste över Europa i går. Den sa åt mig att hålla mig inne, men jag trotsade den och fick huvudvärk. Solen teg bakom de gråtrista molnen och jag drog jackan tätare kring mig. Inte förrän kvällen vände vinden och det blev varmare igen.

Ljuset är vackrast när solen står lågt

Ljuset är vackrast när solen står lågt. En mild, ljummen bris smeker mina kinder och mina ögon är fyllda av det gyllene ljuset. Jag sitter på en bänk i Parque del Retiro och läser Edith Södergrans samlade dikter. Någonstans i parken sjunger en äldre dam opera med en darrig stämma. Skator hoppar mellan grenar och torra löv faller till marken. Ingen kan undgå att stanna upp och vända ansiktet mot solen och blunda för ett ögonblick, och den där lyckokänslan solen bara kan frambringa sköljer över mig där jag sitter på min bänk.

En önskan är fin och enkel och som gjord att läsas högt med några småfåglar som åhörare.

“Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig ...
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut ...”

Den stora, tunga björnen

Inom mig bor en djupt rotat instinkt: som en stor, tung björn. Min vilja och björnens vilja är sällan densamma. När jag vill sova bara lite till håller björnen med, men flinar elakt i smyg. När jag sover vaknar björnen och han vet att min mobil inte har någon snooze-funktion. Han är stor och tung och krossar min egna vilja utan att blinka. Klockan ringer, en halvtimme har gått. Men den stora, tunga björnen är också listig för han viskar i mitt öra att sängen är ett varmt och tryggt ide, och jag går på det. Igen. Sedan sover jag till tolv. Han borde skämmas, björnen.

Wittgenstein

Ludwig Wittgenstein hade många idéer som jag inte förstår. Men det här förstår jag:

“The aspect of things that are most important for us are hidden because of their simplicity and familiarity. (One is unable to notice something – because it is always before one’s eyes.)”

The price to pay

Du hör min röst precis som om jag var bredvid dig. Du hittar minen på mitt ansikte i ditt eget minne och vi vet att vi börjar skratta exakt samtidigt.

Men jag är här, och du är där. Och jag saknar dig.

Den goda hemmafrun

Jag är en god hotell-hemmafru och har maten färdig när min karl kommer hem från jobbet. Jag är inte en Lost in Translation-fru som har en affär med en äldre man. (Och jag är inte Den goda hustrun heller.)

Museibesök i Göteborg

1-3 JAPANSK TATUERINGSKONST AV HORIYOSHI III, SJÖFARTSMUSEET
4 MONTER, NATURHISTORISKA
5 DIORAMA AV OLOF GYLLING, NATURHISTORISKA
6 SIAMESISKA TVILLINGAR, NATURHISTORISKA

Dra på trissor

Konsum säljer Half Baked, min absoluta favorit från Ben & Jerry’s. Och som om inte det vore nog – de har sänkt priset till 49,90. Lördagslycka!

Tanka

Stadens neonljus
blinkar rosarött och gult
speglas i vattnet
och tusentals städers ljus
syns som gnistor från rymden

Vas

En aktivists två budord

En aktivist måste bära blåjeans, grå luvtröja och vara maskerad. Och en aktivist får bara visa ett öga åt gången.

Äpplemos

Precis nu, strax före midnatt, blev mitt äpplemos klart. Nästan exakt en burk av vackert gyllene mos som får bli en god frukost i morgon.

Kantarell och flugsvamp

Tagen på bar gärning

Min käre pojkvän! Sedan när har du skaffat två barn med en blond kvinna och åker på semester till en exotisk strand? Och att lägga armen runt svärmor så där förtroligt, sedan när har du börjat med sådant? Nästa gång kan du väl ta med mig, okej?

Flight of the Conchords

Det är nog svårt att hitta något charmigare än HBO-serien Flight of the Conchords. Bret och Jemaine är två misslyckade musiker från Nya Zeeland som försöker slå igenom i New York och man kan inte låta bli att älska dem.

Run

Jag sprang i går. Jag sprang på samma gata som jag ett dygn tidigare också hade sprungit på, men då med gratisöl som mål. I går sprang jag i stället med en ljum augustivind som sällskap och med lätta fötter. Jag sprang på 1.03.09 och min medalj är fin.

Sony Vaio

Eländet ska ut! Jag pratar om min gamla dator, som inte ens är min. Nu är det dags för en Sony Vaio, och jag är mycket nöjd.

Personlighetstest

Jag gjorde ett test för att avgöra min personlighetstyp och se vilka yrken som skulle kunna passa. Och faktiskt, jag väljer att se det här som ett tecken.

“PERSONLIGHETSTYP: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

KARRIÄRER: Skribent, artist, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präst, psykolog, forskare, fritidspolitiker, redaktör, SYO-konsulent, journalist, religionslärare.”

Indecision

Indecision av Benjamin Kunkel lockade mig av den enkla anledningen att jag i ett naivt ögonblick trodde att boken skulle hjälpa mig i min egen obeslutsamhet. Faktum är att den verkade i total motsatt riktning.

Huvudpersonen Dwight, som lever ett medelmåttigt liv i New York med en semi-flickvän och ett tråkigt jobb, får chansen att prova en medicin som botar just obeslutsamhet. Via ett besök i Ecuador träffar han belgiskan Brigid och tillsammans inleder de en resa, både fysisk och psykisk. Tyvärr blir jag borttappad i obegripliga tankegånger och där Indecision behandlar ämnen som filosofi, världsproblem och ideologi skakar jag på huvudet och förstår ingenting. Trots det blir jag ohjälpligt fascinerad och kan inte sluta läsa. Och ironiskt nog har jag fortfarande inte bestämt mig vad jag tycker.

Timmarna

Jag kan inte sova.

Way Out West, andra kvällen

Håkan Hellström träffar rakt i hjärtat och jag tror att Nu kan du få mig så lätt är den ultimata kärleksförklaringen. Eller är det Lykke Lis Tonight som är det? Båda lika utlämnande, sårbara och ärliga. Jag kan inte bestämma mig, men jag vet att både Håkan och Lykke är mästare på att fånga publikens hjärtan – en som aldrig behövt anstränga sig och en som nyss har lärt sig.

– Du och jag är lite lika, Lykke.
– Ja, jag tror också det, Håkan. Jag gillar att dansa, du gillar att dansa.
– Och kärleken i vår musik är enkel fast samtidigt så komplicerad.
– Nu kan du få mig så lätt. Vi kanske borde gifta oss?

Way Out West, första kvällen

Jónsi Birgissons barnsliga sång måste vara något av det vackraste som finns. Hans blyga sätt att be publiken klappa, glittret på kinderna, hans totala fokus inåt. Sigur Rós är kvällens bästa, och trots att det inte är första gången jag ser dem är det samma starka känsla. Känslan som börjar i hjärtat, sprider sig till magen och väcker något urtida i huvudet. Det är magi i sommarnatten, en förtrollad timme och jag vet att det snart tar slut, men just i det ögonblicket är det bara jag och Sigur Rós.

Me gotta go now

Det är lite konstigt, men skrivbehovet har ingenting att göra med min känslomässiga status. Det formas många ord, men de sparas i mitt huvud för att tas fram någon annan gång.

I vilket fall som helst så är armbandet uthämtat till kanske sommarens höjdpunkt Way Out West. Det kanske är bra att det inte är jättemycket jag jättegärna vill se, för jag tror hemligheten ligger i att välja ut ett par konserter: fokusera, ta in känslan och inte låta sig stressas. Just nu laddar jag med The Sonics och känner mig mer och mer peppad.

Satellit

Aldrig har arton minuter gått så snabbt. Och aldrig har en milkshake med banansmak smakat så gott. Den vackra staden fångade mitt hjärta och jag erkänner villigt: jag gillar Stockholm.

---

Det är sent en måndag kväll då sommarnatten är som mörkast. Plötsligt flammar det till utanför fönstret, någons gardiner brinner. Ute på balkongen ser vi: silhuetten av en ensam man, svart mot den djupblå himlen, står på hustaket på andra sidan och håller en brinnande tingest i handen. Det är en liten fyrkantig ballong, gjord av papper. Vi tittar på när den ängsligt sjunker och ser ut att brinna upp, men tar sedan fart och lyfter snabbt upp över hustaken. Vi följer den med blickarna tills den bara är en liten glödande prick och i den stunden är hela världen så vacker. Plötsligt är den borta, förtrollningen bryts och natten är lika mörk som innan. Jag tittar mot hustaket på andra sidan för att se mannens reaktion. Men där är det är tomt, tyst och mörkt som om ingenting hade hänt.

Let your heart guide you

Ett ord

saknar [²s'a:knar] saknade saknat sakna verb
vara ledsen för att man inte längre har (något el. någon)

This is my decision

Musik. Utan musik vore jag ingenting. Två låtar har inspirerat och gjort ett viljelöst jag till ett starkare jag. Två helt olika låtar, men lika fantastiska. Om jag känner mig osäker på mina beslut tänker jag först och främst på de här två låtarna, och jag minns varför jag gjorde valen från början. Först är det Feist och I feel it all.

“I know more than I knew before
I feel it all, I feel it all
The wings are wide, the wings are wide”

Och så är det MGMT med sin one hit wonder Time to pretend.

“This is our decision: to live fast and die young
We’ve got the vision, now let’s have some fun
Yeah, it’s overwhelming, but what else can we do?
Get jobs in offices and wake up for the morning commute?”

Everything must come and go

Allting i livet förändras. Människor, känslor, tillstånd och till och med minnen. Ofta är det en naturlig process som inte tar hänsyn till någon separationsångest. Vissa saker förändras för att man vill det eller för att det måste ske en förändring, och vissa gör det lika obarmhärtigt ändå.

Jag har valt att förändra mitt liv och jag vet att det är en bra förändring. Men just nu är det tungt och jag vet ännu mindre vad jag vill. Jag vet bara att det kommer bli värre innan det blir bättre.

You can’t start a fire without a spark

Ullevi är ett enormt, vitt isflak som förvandlas till ett böljande hav av sträckta armar. You can’t start a fire without a spark. Bruce Springsteen är gnistan som startar en glödhet brasa.

Tonight

Från totalt anti till totalt in love. Lykke Lis Tonight är mitt soundtrack just nu.

“And don’t you let me go, let me go tonight”

Mina bästa

1 PER OCH DRAWING HANDS
2 FRANCESCO ZIZOLA, PEOPLE IN THE NEWS
3 FRANCESCO ZIZOLA, PEOPLE IN THE NEWS
4 MASSIMO SIRAGUSA, ARTS AND ENTERTAINMENT
5 CAROLYN DRAKE, DAILY LIFE

Early in the morning

Finns det någonting bättre än en vind från väst, regn i luften och ett upprört hav? En kall hand på den skrovliga brädan, en stadig blick mot vågorna. Tidig morgon, grått i luften, fokuserad. Ruset som får mig att glömma kyla och vind. Nu: helt utmattad och fullkomligt lycklig.

Dom är uppe bland molnen

Uppe på taken, uppe bland molnen i Holland. Inspiration till att skapa och tänka. Museet Escher in het Paleis i Haag innehåller de allra flesta verk av M. C. Escher. Jag tycker det är helt obegripligt att en människa kan ha sådan fantasi och förmåga. Bästa museet jag varit på, någonsin.

Utställningen för World Press Photo 2008 avslutades i går i Amsterdam i den vackra Oude Kerk. Också något som berör och kräver eftertanke. Fotografier som för evigt är inpräntade i huvudet, som blixtrar fram på näthinnan och som smärtsamt påminner mig om hur det ser ut i världen.

WORLD PRESS PHOTO YEARBOOK

Amsterdam

Det blir ingen juninatt som aldrig blir av eller sju sorters blommor under kudden. Ingen sill eller nubbe eller jordgubbar. I stället far vi till Amsterdam och kanske blir det den bästa midsommaren hittills. Vi har i alla fall den finaste guideboken.

En lanthandel i Provence

Franska människor på film porträtteras nästan alltid som osympatiska, burdusa och tanklösa. En lanthandel i Provence är inget undantag. Antoine tänker bara på sig själv, men inser med filmens gång att det finns andra viktiga saker i livet: som pappans lanthandel, familjen och kärleken. Handlingen följer den typiska mallen – först går det dåligt, sedan går det bra, sedan går det jättedåligt och sedan går det jättebra – så alltså är filmens slut ingen större överraskning. Men vad spelar det för roll, för om man letar efter en fin fransk karamell att suga på i sommarvärmen är En lanthandel i Provence precis rätt.

The blind cat challenge

Öppna Paint, blunda och rita en katt. Det här är min katt. Hur ser din ut?

“Take good care of the refugees and shit about the homeless in Sweden”

Söndagens budskap kommer från en ölförsedd kvinna, sjungandes på perfekt svengelska. Vi som sitter på uteserveringen skruvar antingen besvärat på oss eller blir roade av underhållningen. Jag intar en avvaktande position: ingen direkt ögonkontakt eller uppmuntrande gester. Men inombords ler jag, för helt plötsligt har jag fått något oväntat att fästa minnet av söndagsmiddagen på.

The Color of Money

Tydligen är jag bra på att spela biljard och borde bli en hustler och lura rika gubbar på pengar precis som Paul Newman och Tom Cruise i The Color of Money. Turnera landet runt, se vän och oskyldig ut och tjäna storkovan. Min nya karriär?

3×Boléro

Uppsättningen 3×Boléro är tre versioner av Ravels Boléro, tolkade av tre olika koreografer och Göteborgsoperans balett. Jag börjar bakifrån, med finalversionen: inte riktigt min kopp. Humoristiskt och experimentellt, men inget som fastnar. Det är den första och andra tolkningen som jag faller för. Här finns inga ord, som annars berör mig så, utan bara kroppars rörelser och Boléros crescendo. Blandningen av klassisk balett och ren fuldans är helt fantastisk. Precis som paret som strävar bort från varandra, men i separationen måste de falla. Eller det skimrande silverregnet över en ensam dansare. Det är så vackert att jag får ont i magen. Det är faktiskt så vackert. Jag har aldrig sett något liknande.

Med fantasi kommer ansvar

En god vän sa till mig att “med fantasi kommer ansvar”. Synd att jag är bra på att fantisera och mindre bra på att ta ansvar.

Anything you can do, I can do better

Och helt plötsligt hade jag anmält mig till Midnattsloppet: en ljummen natt i augusti, springa som en toka. Varför? För att det känns bra att ha ett tydligt, konkret mål. (Att springa milen under en timme.) Och för att utmaningar är roliga och livsnödvändiga. Jag ser fram emot det.

It’s a wild world

Som en hård spark i magen, som en hand som kramar hjärtat. Som en häftig inandning, is mot pannan eller ett steg för nära stupet. Ibland kan det mest banala träffa hårdast.

Olof Röhlander

Två gånger den här våren har jag lyssnat på Olof Röhlanders föreläsningar om mental träning. Olof kallar sig “föreläsare, inspiratör och coach” och ägnar all sin tid att föreläsa för trötta, oinspirerade människor. Eller kanske bara för folk som behöver en liten knuff i rätt riktning. Det viktigaste för mig är kanske inte orden, utan Olofs utstrålning och energi som ger mig inspiration i dagar efteråt. Har du möjlighet, gå och lyssna på en av hans föreläsningar – det ger något. Något som är värt att tänkas lite extra på.

“Omöjligt kan omöjligt sägas om framtiden”

Vinklar

Korpen

Den där Freddie Wadling är en ganska speciell person som passar perfekt i Stadsteaterns Korpen – en skräckteater om Edgar Allan Poe. Det är roligt, varierande och kanske inte så läskigt, men vissa scener framkallar behagliga rysningar: som när Wadling sjunger en ödesmättad version av Perfect Day och hela ensemblens dramatiska Du Hast. Det är lättsamt, men det finns ändå ett visst allvar som dröjer kvar långt efter ridån gått ner.

Bachelorette

I dag var jag på Konsum och handlade endast folköl och toapapper. Jag kände mig som värsta ungkarlen, och det var kul.

People always told me that bars are dark and lonely

Förra veckan levdes i ett gyllene skimmer, ett rus: både fysiskt och psykiskt, konkret och odefinierbart. Månen har gått från smal skära till nästan halv och jag har gått från att dricka rödtjut till rosé. Det började, som alltid, med en tanke och det slutade med sommarrufsigt hår och gräs innanför kläderna. Det kanske började som en verklighetsflykt men resultatet blev en stark vilja att ta reda på vad jag verkligen vill.

Smygbakis och nöjd

Fulla med spring

För nu så har flugsnapparen kommit och magnolian blommar på gården. En exploderande grönska har ersatt kala grenar och hård, torr jord. Kanske kommer de varma, dammiga vindarna ända från Afrika. Och helt säkert är det en ny årstid.

Tyko

Grattis på namnsdagen, pappa!

En gång i Frankrike

En annan barndomsbild, jag och mamma i Frankrike sommaren 1986. Mammas klänning är jättefin och min frisyr är ful. Men det var sommar, och jag var lycklig. Det kanske var en fredag, en bra dag, som i dag.

Det roterande klotet

I går satt vi på översta trappsteget till Landala vattentorn och blundade i solnedgången. Om man riktigt vill kan man känna universums rörelser, sade jag. Vi står på ett roterande klot och solen är en stjärna vi inte hade funnits utan, sade han. Lätt vimmelkantiga av tanken är det en tröst att solen alltid går upp i morgon.

Glass och korv

I går åt jag en kiss- och bajsglass. Den var ganska äcklig. Sedan åt jag några rätt sunkiga men fantastiskt goda sojakorvar. Det märks att våren är här.

Ingen kärlekshistoria

Ingen kärlekshistoria är en föreställning av Teater Aktör inspirerad av Stephen Kings debutroman Carrie och spelas just nu på Masthuggsteatern. En ensam kvinna på scen, skrämmande starkt spelat, delar med sig fragment ur ett ensamt och utsatt liv. Simon Ohlssons intensiva musik ackompanjerar och tillsammans ger det oss en timme riktigt bra skräckteater.

Jag vann!

Jag vann en tävling! Hemmafrun a.k.a. Lotta Lundgren efterlyste Sveriges sämsta mataffär och jag kände direkt att min lokala affär var ett säkert kort. Jag tog i ända från tårna, och det gick ju vägen. Jag vinner ett exemplar av Köksskolan – ett välkommet tillskott till min kokbokssamling – och tackar och bockar! Min motivering (med en kompletterande bild) lyder:

“Jag nominerar [den lokala mataffären]. Varför handlar jag där? Kanske på grund av sunkiga grönsaker, det sorgliga utbudet á la 80-tal eller ouppackade varor längs de trånga gångarna? Den fantastiska oordningen, den fadda lukten eller personalens glåmiga ansikten? Det faktum att affären har mage att vara en av stans dyraste matvaruaffärer? Eller varför inte att det är mer regel än undantag att det inte finns exempelvis ägg, bananer eller mellanmjölk en vanlig tisdag? Nej. Den enda anledningen är den geografiska proximiteten, och jag suckar uppgivet när jag skriver detta. Flera gånger i veckan “tvingas” jag besöka denna gudsförgätna katastrof till mataffär som till råga på allt inte inser sina fatala brister, utan stoltserar helt ogenerat med dem och förlitar sig på kedjans hederliga rykte. Varje gång blir jag lika chockad.”

Relativitetsteori

Matematisk konst efterfrågas hemmavid. M. C. Eschers klassiska Relativity från 1953 är ett känt exempel. Jag är inte sen att tacka ja till träsnittet Fish and Scales från 1959. Nästa lägenhet, babe.

Strike

Jag tar djupa andetag av den friska vårluften och bländas av det nya ljuset. Kontrast igen: det som är orsaken till tvivlet är det som i fredags skapade en nästan euforisk vi-känsla. Så. När jag äntligen har bestämt mig för det jag trodde jag verkligen ville, så känns det redan fel och konstigt. Jag blir så trött på mig själv.

Le coeur leger

Det är tur att jag har vänner som vet att simple love är det enda man behöver. Tack.

Symptom och orsak

Jag vet varför jag mår dåligt. Jag vet det, men jag har inte gjort någonting åt saken. Jag har försökt med olika förklaringar: det blir bättre sedan, jag vänjer mig, ge det tid. Till och med kroppen säger ifrån med märkliga domningar och sömnsvårigheter. Ändå tog det mig sju månader att forma tanken, klä den i ord och uttala den högt. Nu kan jag äntligen andas ut och paradoxalt nog känna att även om framtiden är ännu osäkrare, så känns den ovissheten miljoner gånger bättre nu.

Jag vet bara att jag vill göra skillnad, men som en god vän sa “om det är viktigt för dig att göra skillnad måste du ju se skillnaden”. Det är dags att ta reda på vad som är skillnad för mig.

In your honor

Dimman lättade och tisdagen blev vacker. En positiv föraning av vad som ska hända i mitt liv? Jag vet inte, men nu är korten lagda på bordet och det är ingen royal flush direkt.

Påsk i Wales

Cymru

Här hemma är det så vitt ute att jag knappt ser ett par meter framför mig. En kontrast, fast ändå inte, till “semestern” i det Förenade kungariket där vädret växlade på trettio sekunder – från solsken och fluffiga moln till iskalla regnbyar och hagel. Alldeles sant.

I Wales står det både slow och araf på vägarna och deras engelska är faktiskt som Daffyds i Little Britain. Högt uppe i bergen ligger en liten stencottage som har varit i familjens ägo i över fyrtio år. Där, utan rinnande vatten eller värme, njöt jag av den moderna människans frånvaro och landskapets naturliga kaos. Fåren hade just fått lamm, och verkade inte alls bekymra sig över kylan eller leran. Det kändes skönt att sträcka på benen när vi promenerade över bergen, och det var härligt att andas in frisk, klar luft. Och jag tror inte det finns något annat utedass i norra Europa med så vacker utsikt.

Blaen Y Cwm

Vi åker till England och Wales över påsk. I Wales har jag inte varit sedan augusti 1984 och vägrade gå ett steg själv. Den här gången ska jag beträda marken i Blaen Y Cwm med mina egna fötter och skapa ett minne som inte är en efterkonstruktion utifrån ett fotografi. Jag tror det är vackert där, och jag tror mitt sinne behöver skönhet: runda kullar, milda färger och ren luft.