I går satt vi på översta trappsteget till Landala vattentorn och blundade i solnedgången. Om man riktigt vill kan man känna universums rörelser, sade jag. Vi står på ett roterande klot och solen är en stjärna vi inte hade funnits utan, sade han. Lätt vimmelkantiga av tanken är det en tröst att solen alltid går upp i morgon.
2008/04/21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Funny, that I thought of the same thing about the time I read this. The sun never fails us!
Love, Mom
Skicka en kommentar