2008/12/09

Göteborgsromantik

Klockan närmar sig fyra på natten och det regnar ganska mycket och vi är ganska berusade. Augustinatten är mörk, stegen är tunga. Genvägen verkar vara en mycket bra idé – lera, mörker och en brant uppförsbacke genom skogen är inga hinder. Plötsligt hör jag en duns bakom mig och i mörkret kan jag urskilja en skepnad som ligger raklång i backen, fastklamrad vid ett träd. Tre sekunders tystnad och sedan skrattar vi så mycket att vi nästan gråter.

Det är kärlek.

7 kommentarer:

Per sa...

<3

Malin sa...

åh. jag vill ha sommar i göteborg. inte sena pluggnätter i sthlm. fin blogg.

Karin sa...

per: <3

malin: tack! och ja, sommar i göteborg. jag längtar!

Emma sa...

hohohhoHAHAHAHAHAHAA

Karin sa...

emma: jaa! :'D

Emma sa...

Det där låter som the shit. Som det ska vara när allt är bra, alltså.

Karin sa...

Emma: ja, det var det. verkligen. sommarens bästa dag och natt.