Utter

Jag vill bara vara en sur liten utter, får jag det?

Modeblogg

Som Pamela Bellafesta fast inte lika svart, Karolina Skande fast inte lika många vita skjortor, Eleonore Nygårds fast inte lika gulligt och Lisa Corneliusson fast inte lika flummigt. Blanda, skaka et voilà?

Google Wave

Jag vill ha Google Wave, kan jag få det, Stefan?

Låt den rätte komma in

Om någon sa vampyrer för ett år sedan hade jag sagt tack, men nej tack. Fråga mig nu och jag svarar med klyschan nummer ett: skräckblandad förtjusning. Jag har just läst Låt den rätte komma in och jag var rädd nästan hela tiden. Inte bara för det uppenbart läskiga, utan för det som faktiskt är verkligt.

Kanske mest fascinerad är jag över John Ajvide Lindqvists karaktärsnamn. Jonny, Jimmy, Larry, Tommy, Benny, Lacke, Jocke, Micke, Prebbe, Morgan, Roger och mitt i allt ett Virginia och sedan huvudpersonen som rätt och slätt heter Oskar. Hette alla så i ett Stockholm 1981?

Insändare ur juniutgåvan av tidningen Språk, s. 73

Fråga: Vi undrar över användningen av asterisk som markör för att inom texten ställa sig utanför texten och kommentera densamma. Detta är vanligt på internet. Ett par exempel är Jag är lycklig. *sjunger*; Jag är lycklig. *lögn*. Hur ställer sig Språkrådet till ett sådant användande?
– MEDARBETARNA PÅ KONTORET SKOGEN

Svar: Denna typ av användning kan jämföras med regianvisningar i pjäser, till exempel rodnar, skrattar. Det kan behövas i dialogisk text som en chatt, för att man där vill uttrycka sig kortfattat. Men chatt och liknande ligger lite utanför vad vi på Språkrådet tycker att man bör normera eller reglera.

Happy birthday

Man får faktiskt fira sig själv. Så grattis då.

Happily jobless vs. Hire me

+ Irina Blok

Jag har gjort en Wordle

New math

Så mycket faller på plats. April, T S Eliot, Valerie Solanas och Air. Låt mig förklara. Det började med den grymmaste månaden, som den kulturbarbar jag är aldrig hade hört talas om. Så fort jag hade läst Det öde landet citerar Solanas dikten i Drömfakulteten, och säger samtidigt att hon inte gillar aritmetik. I Wonder milky bitch sjunger Air om Valerie, så måste det vara. Och cirkeln sluts med det senaste bidraget på New math. Visst hör det samman? Jag blir alldeles vimmelkantig av alla sammanträffande – eller är det bara apophenia?

Before I die

Fábula

Vi besökte Museo del Prado i helgen. El Grecos Fábula blir minsann första bidraget till vår framtida konstkollektion med apmotiv.

En ny vind

En kall, oförstående vind blåste över Europa i går. Den sa åt mig att hålla mig inne, men jag trotsade den och fick huvudvärk. Solen teg bakom de gråtrista molnen och jag drog jackan tätare kring mig. Inte förrän kvällen vände vinden och det blev varmare igen.

Den stora, tunga björnen

Inom mig bor en djupt rotat instinkt: som en stor, tung björn. Min vilja och björnens vilja är sällan densamma. När jag vill sova bara lite till håller björnen med, men flinar elakt i smyg. När jag sover vaknar björnen och han vet att min mobil inte har någon snooze-funktion. Han är stor och tung och krossar min egna vilja utan att blinka. Klockan ringer, en halvtimme har gått. Men den stora, tunga björnen är också listig för han viskar i mitt öra att sängen är ett varmt och tryggt ide, och jag går på det. Igen. Sedan sover jag till tolv. Han borde skämmas, björnen.

Den goda hemmafrun

Jag är en god hotell-hemmafru och har maten färdig när min karl kommer hem från jobbet. Jag är inte en Lost in Translation-fru som har en affär med en äldre man. (Och jag är inte Den goda hustrun heller.)

En aktivists två budord

En aktivist måste bära blåjeans, grå luvtröja och vara maskerad. Och en aktivist får bara visa ett öga åt gången.

Tagen på bar gärning

Min käre pojkvän! Sedan när har du skaffat två barn med en blond kvinna och åker på semester till en exotisk strand? Och att lägga armen runt svärmor så där förtroligt, sedan när har du börjat med sådant? Nästa gång kan du väl ta med mig, okej?

The blind cat challenge

Öppna Paint, blunda och rita en katt. Det här är min katt. Hur ser din ut?

“Take good care of the refugees and shit about the homeless in Sweden”

Söndagens budskap kommer från en ölförsedd kvinna, sjungandes på perfekt svengelska. Vi som sitter på uteserveringen skruvar antingen besvärat på oss eller blir roade av underhållningen. Jag intar en avvaktande position: ingen direkt ögonkontakt eller uppmuntrande gester. Men inombords ler jag, för helt plötsligt har jag fått något oväntat att fästa minnet av söndagsmiddagen på.

The Color of Money

Tydligen är jag bra på att spela biljard och borde bli en hustler och lura rika gubbar på pengar precis som Paul Newman och Tom Cruise i The Color of Money. Turnera landet runt, se vän och oskyldig ut och tjäna storkovan. Min nya karriär?

Anything you can do, I can do better

Och helt plötsligt hade jag anmält mig till Midnattsloppet: en ljummen natt i augusti, springa som en toka. Varför? För att det känns bra att ha ett tydligt, konkret mål. (Att springa milen under en timme.) Och för att utmaningar är roliga och livsnödvändiga. Jag ser fram emot det.