Livet där ute är fruset

Granen står så grön och grann

Alldeles snart kommer taxin som ska köra oss till flygplatsen. Ljusgranen är bara en anledning att lyfta blicken. Madrid, I’ll be coming back next year.

Barcelona

Barcelona var jättefint. Och allt blir extra fint genom linsen på min Diana Mini. ¡Diana, te quiero!

BCN

South beach

Åh, den här bilden. South Beach i Miami våren 2002. Jag, Fredrik, Rahsaan och de söta holländska systrarna. Livet var väldigt lätt då.

Satellit

Aldrig har arton minuter gått så snabbt. Och aldrig har en milkshake med banansmak smakat så gott. Den vackra staden fångade mitt hjärta och jag erkänner villigt: jag gillar Stockholm.

---

Det är sent en måndag kväll då sommarnatten är som mörkast. Plötsligt flammar det till utanför fönstret, någons gardiner brinner. Ute på balkongen ser vi: silhuetten av en ensam man, svart mot den djupblå himlen, står på hustaket på andra sidan och håller en brinnande tingest i handen. Det är en liten fyrkantig ballong, gjord av papper. Vi tittar på när den ängsligt sjunker och ser ut att brinna upp, men tar sedan fart och lyfter snabbt upp över hustaken. Vi följer den med blickarna tills den bara är en liten glödande prick och i den stunden är hela världen så vacker. Plötsligt är den borta, förtrollningen bryts och natten är lika mörk som innan. Jag tittar mot hustaket på andra sidan för att se mannens reaktion. Men där är det är tomt, tyst och mörkt som om ingenting hade hänt.

Dom är uppe bland molnen

Uppe på taken, uppe bland molnen i Holland. Inspiration till att skapa och tänka. Museet Escher in het Paleis i Haag innehåller de allra flesta verk av M. C. Escher. Jag tycker det är helt obegripligt att en människa kan ha sådan fantasi och förmåga. Bästa museet jag varit på, någonsin.

Utställningen för World Press Photo 2008 avslutades i går i Amsterdam i den vackra Oude Kerk. Också något som berör och kräver eftertanke. Fotografier som för evigt är inpräntade i huvudet, som blixtrar fram på näthinnan och som smärtsamt påminner mig om hur det ser ut i världen.

WORLD PRESS PHOTO YEARBOOK

Amsterdam

Det blir ingen juninatt som aldrig blir av eller sju sorters blommor under kudden. Ingen sill eller nubbe eller jordgubbar. I stället far vi till Amsterdam och kanske blir det den bästa midsommaren hittills. Vi har i alla fall den finaste guideboken.

Påsk i Wales

Cymru

Här hemma är det så vitt ute att jag knappt ser ett par meter framför mig. En kontrast, fast ändå inte, till “semestern” i det Förenade kungariket där vädret växlade på trettio sekunder – från solsken och fluffiga moln till iskalla regnbyar och hagel. Alldeles sant.

I Wales står det både slow och araf på vägarna och deras engelska är faktiskt som Daffyds i Little Britain. Högt uppe i bergen ligger en liten stencottage som har varit i familjens ägo i över fyrtio år. Där, utan rinnande vatten eller värme, njöt jag av den moderna människans frånvaro och landskapets naturliga kaos. Fåren hade just fått lamm, och verkade inte alls bekymra sig över kylan eller leran. Det kändes skönt att sträcka på benen när vi promenerade över bergen, och det var härligt att andas in frisk, klar luft. Och jag tror inte det finns något annat utedass i norra Europa med så vacker utsikt.

Blaen Y Cwm

Vi åker till England och Wales över påsk. I Wales har jag inte varit sedan augusti 1984 och vägrade gå ett steg själv. Den här gången ska jag beträda marken i Blaen Y Cwm med mina egna fötter och skapa ett minne som inte är en efterkonstruktion utifrån ett fotografi. Jag tror det är vackert där, och jag tror mitt sinne behöver skönhet: runda kullar, milda färger och ren luft.