Uppsättningen 3×Boléro är tre versioner av Ravels Boléro, tolkade av tre olika koreografer och Göteborgsoperans balett. Jag börjar bakifrån, med finalversionen: inte riktigt min kopp. Humoristiskt och experimentellt, men inget som fastnar. Det är den första och andra tolkningen som jag faller för. Här finns inga ord, som annars berör mig så, utan bara kroppars rörelser och Boléros crescendo. Blandningen av klassisk balett och ren fuldans är helt fantastisk. Precis som paret som strävar bort från varandra, men i separationen måste de falla. Eller det skimrande silverregnet över en ensam dansare. Det är så vackert att jag får ont i magen. Det är faktiskt så vackert. Jag har aldrig sett något liknande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fasen att jag missade!
Ska se om det går nåt bra på Operan i sthlm när du kommer dit, good idea?
Uppsättningen kommer tillbaka till våren! Let's go då. Oh la la!
Oh ja, vilken bra idé, klart vi går på operan i hufvudstaden! :D
Skicka en kommentar