Franska människor på film porträtteras nästan alltid som osympatiska, burdusa och tanklösa. En lanthandel i Provence är inget undantag. Antoine tänker bara på sig själv, men inser med filmens gång att det finns andra viktiga saker i livet: som pappans lanthandel, familjen och kärleken. Handlingen följer den typiska mallen – först går det dåligt, sedan går det bra, sedan går det jättedåligt och sedan går det jättebra – så alltså är filmens slut ingen större överraskning. Men vad spelar det för roll, för om man letar efter en fin fransk karamell att suga på i sommarvärmen är En lanthandel i Provence precis rätt.
2008/06/12
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
I must see the film since we were there last Spring!
Skicka en kommentar