Ostmacka

Åh, just nu skulle jag ge mycket för en redig svensk ostmacka. Maria och Jonas, tar ni med er Lingongrova och Herrgårdsost till mig?

Club

Det var bättre

Disco infiltrator

Måndag

+ Kate Pugsley

Let it fall

Diana

Åh, finaste kameran i världen: Diana by Lomography.

Pion

Glad påsk

TACK ANNAHITA FÖR INSPIRATION OCH HJÄLP.

Swissmiss

Tina Roth Eisenberg är en “Swiss designer gone NYC” som driver designstudion och bloggen Swissmiss. Varje dag bloggar hon om smarta, roliga och snygga fenomen och varje dag blir jag lika inspirerad.

New math

Så mycket faller på plats. April, T S Eliot, Valerie Solanas och Air. Låt mig förklara. Det började med den grymmaste månaden, som den kulturbarbar jag är aldrig hade hört talas om. Så fort jag hade läst Det öde landet citerar Solanas dikten i Drömfakulteten, och säger samtidigt att hon inte gillar aritmetik. I Wonder milky bitch sjunger Air om Valerie, så måste det vara. Och cirkeln sluts med det senaste bidraget på New math. Visst hör det samman? Jag blir alldeles vimmelkantig av alla sammanträffande – eller är det bara apophenia?

Before I die

Fábula

Vi besökte Museo del Prado i helgen. El Grecos Fábula blir minsann första bidraget till vår framtida konstkollektion med apmotiv.

Los abrazos rotos

Jag vill förstå spanska perfekt, helst med en gång. Nu måste jag vänta tills Los abrazos rotos kommer ut på dvd innan jag får se den. Får man ha med sig tolk på bio?

Vår

Vad är det med våren som gör oss så ivriga att kungöra den varje år? De nyutslagna blommorna, det gröndoftande gräset och små surrande insekter, jo. Men jag tror jag vet vad det är som träffar oss rakt i hjärtat och får oss att sucka lyckligt – ljuset.

Watchmen

Watchmen är osmaklig på så många olika plan att jag vet inte var jag ska börja. Ovärd, obra och oerhört konstig kan också nämnas. Man ba *nä*.

Jag fick ett brev

Jag fick ett brev i dag. Skrivet av en darrig gammelmanshand, med möda ditpräntade bokstäver. Ögonblick kanske aldrig kommer tillbaka, men de finns för alltid i mitt hjärta. Tack.

Regn

Det har regnat hela dagen i Madrid. Mörkret lägger sig över tomma gator. Enstaka människor med paraply skyndar genom vattenpölarna, som grå skuggor längs med husväggarna. Det blir stilla igen och regnet fortsätter att strila ur en tung, grå himmel. Dropp dropp. Jag tänker på tider som varit, på ögonblick som aldrig kommer tillbaka. På en sliten gammal tandemcykel med ständig punka, på tre flickor som sjöng sig fram genom Smålands skogar. Och det fortsätter att regna. Dropp dropp.

Australia/Les grandes personnes

Att jämföra Australia med Les grandes personnes är som att jämföra en tvåkilosstek med en pain au chocolat. Jag brukar inte gilla stekar och jag brukar inte gilla filmer som Australia. Men den här gången är det annorlunda. Där det hade kunnat bli klibbigt blir det vackert. Där det hade kunnat bli illamåendeframkallande blir det hisnande. Jag sväljer hela historien – med bearnaisesås och allt – och blir mätt länge, länge. Om Australia är en stor fet stek, är Les grandes personnes en söt bakelse som jag bara vill ha mer av. I stället för överdåd är det detaljerna som är viktiga. En perfekt efterrätt, helt enkelt.

Sol

Madrid bjuder på vårväder i dag. Jag drar in solen i lungorna och jag tänker hålla andan tills jag är tillbaka igen. Solen skiner så starkt att hela gatan badar i ett vitt ljus. Jag måste liksom blunda när jag går, men det gör ingenting för jag vet att marken tar emot mina fötter.

Julbelysning i Madrid

Göteborgsromantik

Klockan närmar sig fyra på natten och det regnar ganska mycket och vi är ganska berusade. Augustinatten är mörk, stegen är tunga. Genvägen verkar vara en mycket bra idé – lera, mörker och en brant uppförsbacke genom skogen är inga hinder. Plötsligt hör jag en duns bakom mig och i mörkret kan jag urskilja en skepnad som ligger raklång i backen, fastklamrad vid ett träd. Tre sekunders tystnad och sedan skrattar vi så mycket att vi nästan gråter.

Det är kärlek.

Tacksamhet är en helande känsla

Jag känner tacksamhet. Tacksamhet mot mig själv för att jag inte längre nöjde mig och tacksamhet mot livet. I ett nytt land där ingenting tas för givet öppnades mina ögon och jag ser allting i ett annat ljus. För mig var det viktigt att sluta nöja mig och sluta ta saker för givet. Och nu är cirkeln på något sätt sluten för tacksamhet är en helande känsla.

Tekanna

I en kinesisk livsmedelsbutik hittade jag den här lilla tekannan för 2,90 €. Perfekt för te för en.

En ny vind

En kall, oförstående vind blåste över Europa i går. Den sa åt mig att hålla mig inne, men jag trotsade den och fick huvudvärk. Solen teg bakom de gråtrista molnen och jag drog jackan tätare kring mig. Inte förrän kvällen vände vinden och det blev varmare igen.

Ljuset är vackrast när solen står lågt

Ljuset är vackrast när solen står lågt. En mild, ljummen bris smeker mina kinder och mina ögon är fyllda av det gyllene ljuset. Jag sitter på en bänk i Parque del Retiro och läser Edith Södergrans samlade dikter. Någonstans i parken sjunger en äldre dam opera med en darrig stämma. Skator hoppar mellan grenar och torra löv faller till marken. Ingen kan undgå att stanna upp och vända ansiktet mot solen och blunda för ett ögonblick, och den där lyckokänslan solen bara kan frambringa sköljer över mig där jag sitter på min bänk.

En önskan är fin och enkel och som gjord att läsas högt med några småfåglar som åhörare.

“Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig ...
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut ...”

Den stora, tunga björnen

Inom mig bor en djupt rotat instinkt: som en stor, tung björn. Min vilja och björnens vilja är sällan densamma. När jag vill sova bara lite till håller björnen med, men flinar elakt i smyg. När jag sover vaknar björnen och han vet att min mobil inte har någon snooze-funktion. Han är stor och tung och krossar min egna vilja utan att blinka. Klockan ringer, en halvtimme har gått. Men den stora, tunga björnen är också listig för han viskar i mitt öra att sängen är ett varmt och tryggt ide, och jag går på det. Igen. Sedan sover jag till tolv. Han borde skämmas, björnen.

Wittgenstein

Ludwig Wittgenstein hade många idéer som jag inte förstår. Men det här förstår jag:

“The aspect of things that are most important for us are hidden because of their simplicity and familiarity. (One is unable to notice something – because it is always before one’s eyes.)”

The price to pay

Du hör min röst precis som om jag var bredvid dig. Du hittar minen på mitt ansikte i ditt eget minne och vi vet att vi börjar skratta exakt samtidigt.

Men jag är här, och du är där. Och jag saknar dig.

Den goda hemmafrun

Jag är en god hotell-hemmafru och har maten färdig när min karl kommer hem från jobbet. Jag är inte en Lost in Translation-fru som har en affär med en äldre man. (Och jag är inte Den goda hustrun heller.)

Museibesök i Göteborg

1-3 JAPANSK TATUERINGSKONST AV HORIYOSHI III, SJÖFARTSMUSEET
4 MONTER, NATURHISTORISKA
5 DIORAMA AV OLOF GYLLING, NATURHISTORISKA
6 SIAMESISKA TVILLINGAR, NATURHISTORISKA

Dra på trissor

Konsum säljer Half Baked, min absoluta favorit från Ben & Jerry’s. Och som om inte det vore nog – de har sänkt priset till 49,90. Lördagslycka!

Tanka

Stadens neonljus
blinkar rosarött och gult
speglas i vattnet
och tusentals städers ljus
syns som gnistor från rymden

Vas

En aktivists två budord

En aktivist måste bära blåjeans, grå luvtröja och vara maskerad. Och en aktivist får bara visa ett öga åt gången.

Äpplemos

Precis nu, strax före midnatt, blev mitt äpplemos klart. Nästan exakt en burk av vackert gyllene mos som får bli en god frukost i morgon.

Kantarell och flugsvamp

Tagen på bar gärning

Min käre pojkvän! Sedan när har du skaffat två barn med en blond kvinna och åker på semester till en exotisk strand? Och att lägga armen runt svärmor så där förtroligt, sedan när har du börjat med sådant? Nästa gång kan du väl ta med mig, okej?

Flight of the Conchords

Det är nog svårt att hitta något charmigare än HBO-serien Flight of the Conchords. Bret och Jemaine är två misslyckade musiker från Nya Zeeland som försöker slå igenom i New York och man kan inte låta bli att älska dem.

Run

Jag sprang i går. Jag sprang på samma gata som jag ett dygn tidigare också hade sprungit på, men då med gratisöl som mål. I går sprang jag i stället med en ljum augustivind som sällskap och med lätta fötter. Jag sprang på 1.03.09 och min medalj är fin.