Det har regnat hela dagen i Madrid. Mörkret lägger sig över tomma gator. Enstaka människor med paraply skyndar genom vattenpölarna, som grå skuggor längs med husväggarna. Det blir stilla igen och regnet fortsätter att strila ur en tung, grå himmel. Dropp dropp. Jag tänker på tider som varit, på ögonblick som aldrig kommer tillbaka. På en sliten gammal tandemcykel med ständig punka, på tre flickor som sjöng sig fram genom Smålands skogar. Och det fortsätter att regna. Dropp dropp.
2009/02/01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tre flickor som på ett eller annat sätt kommer förmedla dessa somrar till sina barn, eller andra i sin närhet. På så sätt kommer de punkterade däcken, sången och de magiska sommarkvällarna leva vidare.
De kommer spridas som ringar på vattnet och nå fler än bara er som upplevde dem på riktigt.
Det är en fin och glädjande tanke.
Pay it forward.
<3
den tiden finns för alltid kvar i våra hjärtan, minnen och i alla våra sinnen. en sån ljuvligt lycklig tid där miljoner minnen omsluts av en varm gyllene solstrimma med en jordgubbstårta på toppen.
love.
Our memories of
Småland will always be cherished. I get a smile on my face when I think of us all sitting under the apple tree, the smell of coffee and cake, cows, caprifol and hay; happy sunny days. Love, Mom
elli, em & mom: vad fint tänkt, vad vackert förmedlat och vad bättre det känns i <3. taaack! love
Skicka en kommentar