Me gotta go now

Det är lite konstigt, men skrivbehovet har ingenting att göra med min känslomässiga status. Det formas många ord, men de sparas i mitt huvud för att tas fram någon annan gång.

I vilket fall som helst så är armbandet uthämtat till kanske sommarens höjdpunkt Way Out West. Det kanske är bra att det inte är jättemycket jag jättegärna vill se, för jag tror hemligheten ligger i att välja ut ett par konserter: fokusera, ta in känslan och inte låta sig stressas. Just nu laddar jag med The Sonics och känner mig mer och mer peppad.