Satellit

Aldrig har arton minuter gått så snabbt. Och aldrig har en milkshake med banansmak smakat så gott. Den vackra staden fångade mitt hjärta och jag erkänner villigt: jag gillar Stockholm.

---

Det är sent en måndag kväll då sommarnatten är som mörkast. Plötsligt flammar det till utanför fönstret, någons gardiner brinner. Ute på balkongen ser vi: silhuetten av en ensam man, svart mot den djupblå himlen, står på hustaket på andra sidan och håller en brinnande tingest i handen. Det är en liten fyrkantig ballong, gjord av papper. Vi tittar på när den ängsligt sjunker och ser ut att brinna upp, men tar sedan fart och lyfter snabbt upp över hustaken. Vi följer den med blickarna tills den bara är en liten glödande prick och i den stunden är hela världen så vacker. Plötsligt är den borta, förtrollningen bryts och natten är lika mörk som innan. Jag tittar mot hustaket på andra sidan för att se mannens reaktion. Men där är det är tomt, tyst och mörkt som om ingenting hade hänt.

Let your heart guide you

Ett ord

saknar [²s'a:knar] saknade saknat sakna verb
vara ledsen för att man inte längre har (något el. någon)

This is my decision

Musik. Utan musik vore jag ingenting. Två låtar har inspirerat och gjort ett viljelöst jag till ett starkare jag. Två helt olika låtar, men lika fantastiska. Om jag känner mig osäker på mina beslut tänker jag först och främst på de här två låtarna, och jag minns varför jag gjorde valen från början. Först är det Feist och I feel it all.

“I know more than I knew before
I feel it all, I feel it all
The wings are wide, the wings are wide”

Och så är det MGMT med sin one hit wonder Time to pretend.

“This is our decision: to live fast and die young
We’ve got the vision, now let’s have some fun
Yeah, it’s overwhelming, but what else can we do?
Get jobs in offices and wake up for the morning commute?”

Everything must come and go

Allting i livet förändras. Människor, känslor, tillstånd och till och med minnen. Ofta är det en naturlig process som inte tar hänsyn till någon separationsångest. Vissa saker förändras för att man vill det eller för att det måste ske en förändring, och vissa gör det lika obarmhärtigt ändå.

Jag har valt att förändra mitt liv och jag vet att det är en bra förändring. Men just nu är det tungt och jag vet ännu mindre vad jag vill. Jag vet bara att det kommer bli värre innan det blir bättre.

You can’t start a fire without a spark

Ullevi är ett enormt, vitt isflak som förvandlas till ett böljande hav av sträckta armar. You can’t start a fire without a spark. Bruce Springsteen är gnistan som startar en glödhet brasa.

Tonight

Från totalt anti till totalt in love. Lykke Lis Tonight är mitt soundtrack just nu.

“And don’t you let me go, let me go tonight”

Mina bästa

1 PER OCH DRAWING HANDS
2 FRANCESCO ZIZOLA, PEOPLE IN THE NEWS
3 FRANCESCO ZIZOLA, PEOPLE IN THE NEWS
4 MASSIMO SIRAGUSA, ARTS AND ENTERTAINMENT
5 CAROLYN DRAKE, DAILY LIFE

Early in the morning

Finns det någonting bättre än en vind från väst, regn i luften och ett upprört hav? En kall hand på den skrovliga brädan, en stadig blick mot vågorna. Tidig morgon, grått i luften, fokuserad. Ruset som får mig att glömma kyla och vind. Nu: helt utmattad och fullkomligt lycklig.

Dom är uppe bland molnen

Uppe på taken, uppe bland molnen i Holland. Inspiration till att skapa och tänka. Museet Escher in het Paleis i Haag innehåller de allra flesta verk av M. C. Escher. Jag tycker det är helt obegripligt att en människa kan ha sådan fantasi och förmåga. Bästa museet jag varit på, någonsin.

Utställningen för World Press Photo 2008 avslutades i går i Amsterdam i den vackra Oude Kerk. Också något som berör och kräver eftertanke. Fotografier som för evigt är inpräntade i huvudet, som blixtrar fram på näthinnan och som smärtsamt påminner mig om hur det ser ut i världen.

WORLD PRESS PHOTO YEARBOOK

Amsterdam

Det blir ingen juninatt som aldrig blir av eller sju sorters blommor under kudden. Ingen sill eller nubbe eller jordgubbar. I stället far vi till Amsterdam och kanske blir det den bästa midsommaren hittills. Vi har i alla fall den finaste guideboken.

En lanthandel i Provence

Franska människor på film porträtteras nästan alltid som osympatiska, burdusa och tanklösa. En lanthandel i Provence är inget undantag. Antoine tänker bara på sig själv, men inser med filmens gång att det finns andra viktiga saker i livet: som pappans lanthandel, familjen och kärleken. Handlingen följer den typiska mallen – först går det dåligt, sedan går det bra, sedan går det jättedåligt och sedan går det jättebra – så alltså är filmens slut ingen större överraskning. Men vad spelar det för roll, för om man letar efter en fin fransk karamell att suga på i sommarvärmen är En lanthandel i Provence precis rätt.

The blind cat challenge

Öppna Paint, blunda och rita en katt. Det här är min katt. Hur ser din ut?

“Take good care of the refugees and shit about the homeless in Sweden”

Söndagens budskap kommer från en ölförsedd kvinna, sjungandes på perfekt svengelska. Vi som sitter på uteserveringen skruvar antingen besvärat på oss eller blir roade av underhållningen. Jag intar en avvaktande position: ingen direkt ögonkontakt eller uppmuntrande gester. Men inombords ler jag, för helt plötsligt har jag fått något oväntat att fästa minnet av söndagsmiddagen på.

The Color of Money

Tydligen är jag bra på att spela biljard och borde bli en hustler och lura rika gubbar på pengar precis som Paul Newman och Tom Cruise i The Color of Money. Turnera landet runt, se vän och oskyldig ut och tjäna storkovan. Min nya karriär?

3×Boléro

Uppsättningen 3×Boléro är tre versioner av Ravels Boléro, tolkade av tre olika koreografer och Göteborgsoperans balett. Jag börjar bakifrån, med finalversionen: inte riktigt min kopp. Humoristiskt och experimentellt, men inget som fastnar. Det är den första och andra tolkningen som jag faller för. Här finns inga ord, som annars berör mig så, utan bara kroppars rörelser och Boléros crescendo. Blandningen av klassisk balett och ren fuldans är helt fantastisk. Precis som paret som strävar bort från varandra, men i separationen måste de falla. Eller det skimrande silverregnet över en ensam dansare. Det är så vackert att jag får ont i magen. Det är faktiskt så vackert. Jag har aldrig sett något liknande.

Med fantasi kommer ansvar

En god vän sa till mig att “med fantasi kommer ansvar”. Synd att jag är bra på att fantisera och mindre bra på att ta ansvar.

Anything you can do, I can do better

Och helt plötsligt hade jag anmält mig till Midnattsloppet: en ljummen natt i augusti, springa som en toka. Varför? För att det känns bra att ha ett tydligt, konkret mål. (Att springa milen under en timme.) Och för att utmaningar är roliga och livsnödvändiga. Jag ser fram emot det.

It’s a wild world

Som en hård spark i magen, som en hand som kramar hjärtat. Som en häftig inandning, is mot pannan eller ett steg för nära stupet. Ibland kan det mest banala träffa hårdast.

Olof Röhlander

Två gånger den här våren har jag lyssnat på Olof Röhlanders föreläsningar om mental träning. Olof kallar sig “föreläsare, inspiratör och coach” och ägnar all sin tid att föreläsa för trötta, oinspirerade människor. Eller kanske bara för folk som behöver en liten knuff i rätt riktning. Det viktigaste för mig är kanske inte orden, utan Olofs utstrålning och energi som ger mig inspiration i dagar efteråt. Har du möjlighet, gå och lyssna på en av hans föreläsningar – det ger något. Något som är värt att tänkas lite extra på.

“Omöjligt kan omöjligt sägas om framtiden”

Vinklar

Korpen

Den där Freddie Wadling är en ganska speciell person som passar perfekt i Stadsteaterns Korpen – en skräckteater om Edgar Allan Poe. Det är roligt, varierande och kanske inte så läskigt, men vissa scener framkallar behagliga rysningar: som när Wadling sjunger en ödesmättad version av Perfect Day och hela ensemblens dramatiska Du Hast. Det är lättsamt, men det finns ändå ett visst allvar som dröjer kvar långt efter ridån gått ner.

Bachelorette

I dag var jag på Konsum och handlade endast folköl och toapapper. Jag kände mig som värsta ungkarlen, och det var kul.

People always told me that bars are dark and lonely

Förra veckan levdes i ett gyllene skimmer, ett rus: både fysiskt och psykiskt, konkret och odefinierbart. Månen har gått från smal skära till nästan halv och jag har gått från att dricka rödtjut till rosé. Det började, som alltid, med en tanke och det slutade med sommarrufsigt hår och gräs innanför kläderna. Det kanske började som en verklighetsflykt men resultatet blev en stark vilja att ta reda på vad jag verkligen vill.

Smygbakis och nöjd

Fulla med spring

För nu så har flugsnapparen kommit och magnolian blommar på gården. En exploderande grönska har ersatt kala grenar och hård, torr jord. Kanske kommer de varma, dammiga vindarna ända från Afrika. Och helt säkert är det en ny årstid.

Tyko

Grattis på namnsdagen, pappa!

En gång i Frankrike

En annan barndomsbild, jag och mamma i Frankrike sommaren 1986. Mammas klänning är jättefin och min frisyr är ful. Men det var sommar, och jag var lycklig. Det kanske var en fredag, en bra dag, som i dag.

Det roterande klotet

I går satt vi på översta trappsteget till Landala vattentorn och blundade i solnedgången. Om man riktigt vill kan man känna universums rörelser, sade jag. Vi står på ett roterande klot och solen är en stjärna vi inte hade funnits utan, sade han. Lätt vimmelkantiga av tanken är det en tröst att solen alltid går upp i morgon.

Glass och korv

I går åt jag en kiss- och bajsglass. Den var ganska äcklig. Sedan åt jag några rätt sunkiga men fantastiskt goda sojakorvar. Det märks att våren är här.

Ingen kärlekshistoria

Ingen kärlekshistoria är en föreställning av Teater Aktör inspirerad av Stephen Kings debutroman Carrie och spelas just nu på Masthuggsteatern. En ensam kvinna på scen, skrämmande starkt spelat, delar med sig fragment ur ett ensamt och utsatt liv. Simon Ohlssons intensiva musik ackompanjerar och tillsammans ger det oss en timme riktigt bra skräckteater.

Jag vann!

Jag vann en tävling! Hemmafrun a.k.a. Lotta Lundgren efterlyste Sveriges sämsta mataffär och jag kände direkt att min lokala affär var ett säkert kort. Jag tog i ända från tårna, och det gick ju vägen. Jag vinner ett exemplar av Köksskolan – ett välkommet tillskott till min kokbokssamling – och tackar och bockar! Min motivering (med en kompletterande bild) lyder:

“Jag nominerar [den lokala mataffären]. Varför handlar jag där? Kanske på grund av sunkiga grönsaker, det sorgliga utbudet á la 80-tal eller ouppackade varor längs de trånga gångarna? Den fantastiska oordningen, den fadda lukten eller personalens glåmiga ansikten? Det faktum att affären har mage att vara en av stans dyraste matvaruaffärer? Eller varför inte att det är mer regel än undantag att det inte finns exempelvis ägg, bananer eller mellanmjölk en vanlig tisdag? Nej. Den enda anledningen är den geografiska proximiteten, och jag suckar uppgivet när jag skriver detta. Flera gånger i veckan “tvingas” jag besöka denna gudsförgätna katastrof till mataffär som till råga på allt inte inser sina fatala brister, utan stoltserar helt ogenerat med dem och förlitar sig på kedjans hederliga rykte. Varje gång blir jag lika chockad.”

Relativitetsteori

Matematisk konst efterfrågas hemmavid. M. C. Eschers klassiska Relativity från 1953 är ett känt exempel. Jag är inte sen att tacka ja till träsnittet Fish and Scales från 1959. Nästa lägenhet, babe.

Strike

Jag tar djupa andetag av den friska vårluften och bländas av det nya ljuset. Kontrast igen: det som är orsaken till tvivlet är det som i fredags skapade en nästan euforisk vi-känsla. Så. När jag äntligen har bestämt mig för det jag trodde jag verkligen ville, så känns det redan fel och konstigt. Jag blir så trött på mig själv.

Le coeur leger

Det är tur att jag har vänner som vet att simple love är det enda man behöver. Tack.

Symptom och orsak

Jag vet varför jag mår dåligt. Jag vet det, men jag har inte gjort någonting åt saken. Jag har försökt med olika förklaringar: det blir bättre sedan, jag vänjer mig, ge det tid. Till och med kroppen säger ifrån med märkliga domningar och sömnsvårigheter. Ändå tog det mig sju månader att forma tanken, klä den i ord och uttala den högt. Nu kan jag äntligen andas ut och paradoxalt nog känna att även om framtiden är ännu osäkrare, så känns den ovissheten miljoner gånger bättre nu.

Jag vet bara att jag vill göra skillnad, men som en god vän sa “om det är viktigt för dig att göra skillnad måste du ju se skillnaden”. Det är dags att ta reda på vad som är skillnad för mig.

In your honor

Dimman lättade och tisdagen blev vacker. En positiv föraning av vad som ska hända i mitt liv? Jag vet inte, men nu är korten lagda på bordet och det är ingen royal flush direkt.

Påsk i Wales

Cymru

Här hemma är det så vitt ute att jag knappt ser ett par meter framför mig. En kontrast, fast ändå inte, till “semestern” i det Förenade kungariket där vädret växlade på trettio sekunder – från solsken och fluffiga moln till iskalla regnbyar och hagel. Alldeles sant.

I Wales står det både slow och araf på vägarna och deras engelska är faktiskt som Daffyds i Little Britain. Högt uppe i bergen ligger en liten stencottage som har varit i familjens ägo i över fyrtio år. Där, utan rinnande vatten eller värme, njöt jag av den moderna människans frånvaro och landskapets naturliga kaos. Fåren hade just fått lamm, och verkade inte alls bekymra sig över kylan eller leran. Det kändes skönt att sträcka på benen när vi promenerade över bergen, och det var härligt att andas in frisk, klar luft. Och jag tror inte det finns något annat utedass i norra Europa med så vacker utsikt.

Blaen Y Cwm

Vi åker till England och Wales över påsk. I Wales har jag inte varit sedan augusti 1984 och vägrade gå ett steg själv. Den här gången ska jag beträda marken i Blaen Y Cwm med mina egna fötter och skapa ett minne som inte är en efterkonstruktion utifrån ett fotografi. Jag tror det är vackert där, och jag tror mitt sinne behöver skönhet: runda kullar, milda färger och ren luft.